Vänner
Jag har funderat en hel del sista tiden. Funderat mycket på vänskap och varför viss vänskap bara flyter på och är så där härligt okomplicerad och viss vänskap bara ska vara så svår. Med okomplicerad vänskap menar jag inte att vi inte ska kunna tycka olika, hamna i diskussioner och bli irriterade på varandra. Det behöver ju inte vara av ondo, det kan ju t o m vara berikande, om båda parter får säga sitt. Att våga säga sitt och att kunna ta emot konstruktiv kritik i en vänskapsrelation tycker jag är tecken på vänskap. Att vara olika, och få vara det, utan att försöka förändra varandra är att också ett tecken på vänskap.
Jag upplever inte att jag har haft ett komplicerat förhållande till personer jag mött genom åren. Allt har, som jag känner det, varit så enkelt. Jag har några ”gamla” vänner som jag känt länge, som jag fortfarande har en nära relation till och jag har fått ”nya” vänner genom åren som har kommit att betyda oerhört mycket för mig.
Vad jag har lärt mig genom åren, som jag inte gjorde när jag var yngre, är att jag vågar stå upp för vad jag tycker och är inte lika rädd för vad folk ska tycka. Jag har fått lära mig att jag inte kan vara ”älskad” av alla, det kan vara jobbigt, men är helt ok.
Kommentarer
Trackback
