♥Mitt Hem I Solhem♥

Alltså, vad ska man säga. Våran Melvin, han är bara helt enkelt underbar. Så härligt sällskaplig, gosig, pratig och han är inte som en "katt". Vi har haft turen och haft två perserkatter i familjen. Vår första, Sigrid, gick bort för ett par år sedan :( vid 13 års ålder. Melvin fyller 5 år i maj. Perser var ett medvetet val när vi skulle skaffa en till katt. Sigrid tog vi hand om när hon var 8 månader och det har jag inte ångrat en sekund. Hon var helt underbar, hon också. Perserrasen är verkligen speciella katter, de har inte instinkten att "jaga" som t ex huskatten. Iaf har inte våra haft det. Däremot är de noga med att visa att det är deras hus/tomt och här ska ingen annan katt tro att de ska få komma nära. Att ha en perser är som att ha en hund som man inte behöver gå ut med. Våran fina Melvin kliver upp när vi går upp på morgonen. Sitter ofta med vid frukostbordet (på en stol) och vill äta skinka. Är vi ute på altanen, då är han med, antingen sitter han på en egen stol eller ligger i knät på någon av oss. Han sitter alltid med på kvällarna och tittar på TV. Eller tittar och tittar, han ligger i alla fall i soffan eller i någons knä. Han kommer oftast och möter oss i dörren då vi kommer hem. Kan man ha en härligare katt? Näe...