Frösundatoppen = Hill of Tears
Jag och min Funbeatkompis Erik som tidigare idag guidade mig uppför och nedför ”Hill of Tears” – den gamla avfallstippen bakom Koppartälten i Hagaparken. Frösundatoppen är ett annat namn på den 50 meter höga kullen. Foto: Petra Månström.
Vet inte vad det är för fel på mina lår just nu, men de är stela, stumma och gnäller vid minsta lilla försök till snabbare löpning. Jag hade alltså inte några förväntningar på stordåd när jag joggade genom Hagaparken, förbi Koppartälten och fram till den gamla avfallstippen – som tydligen till stor del består av rivningsmaterial från de gamla Klarakvarteren. Frösundatoppen är ett annat namn på den 50 meter höga kullen. Uppenbarligen var det en hel del rivningsmaterial eftersom det skapat ett riktigt monster till backe. Min Funbeatkompis Erik har döpt den till ”Hill of Tears” och varför den heter så förstår alla som sprungit (eller försökt springa) uppför den där backen. I början är man stursk eftersom lutningen är förhållandevis moderat, men sakta men säkert brantar det på och mot slutet ber man om nåd där man försöker sig på någon slags löpning på mjölksyrestinna ben.
Fyra vändor uppför ”Hill of Tears” blev det och medan Erik pinnade på med lätta, spänstiga steg kände jag mig som heffaklumpen. Det var olidligt varmt och svårjobbat, men den euforiska känslan av att nå backkrönet gick inte att ta miste på. Och utsikten var faktiskt värd alla svettdroppar! Tänk att det kan vara så karaktärsdanande och roligt att springa uppför en avfallstipp! Den här backen kommer jag göra till min bästa kompis ända fram till Lidingöloppet…
